Fredag 27 September
Hej vänner! Det är mycket som händer just nu i livet och det känns kul. I onsdags var vi i Örebro och jag var och sökte lite jobb. Vi gjorde även något så stort som att vi beställde vår första egna soffa från Mio. Den går i ljusgrått och får plats med 4-5 personer. Dessutom har den ett cosy-hörn som är extra bred. Den är fantastiskt skön att sitta i och jag ser fram emot massor utav sköna fredags kvällar i den soffan. Passande nog så heter den Friday. :)
Idag är jag ledig igen, skönt att jobba en dag vara ledig nästa. Imorgon jobbar jag i alla fall i Farsta. Jag gillar den butiken väldigt mycket, sen är mina kollegor där så himla roliga. Jag ska lägga upp lite sälj-annonser idag så jag säljer iväg det jag inte behöver. Jag vill gärna ut i skogen och plocka lite svamp men jag ogillar verkligen att gå i skogen själv. Så fort jag hör en pinne knäckas så tror jag att det är en älg eller vildsvin som ska gå mot attack. Men eftersom att vi ska ha en liten "hejdå" middag för Daniel och Veronica som åker utomlands imorgon så vore det himla gott med min kantarellsås.
I tisdags lyckades jag göra något så dumt som att "låsa" in mig själv i Albins föräldrars lägenhet. Jo så här var det, vi har ju ingen dusch i vår nuvarande lägenhet så vi måste gå in dit för att duscha. Sen brukar vi äta frukost där på mornarna. Så i tisdags när jag skulle gå in för att hämta lite mjölk och Frank var på rymningsstigen så var jag snabb på att stänga dörren in till oss och ta med nycklarna in till dom. När jag sedan stängt dörren och hällt upp mjölken så kom jag på att jag glömt nycklarna in till vår lägenhet. Panik! Jag började ju jobbet om bara någon timme och där stod jag i ett linne och utan mobiltelefon. Jag började prova ut alla nycklarna från deras "nyckelskåp" men ingen passade. Sen kom jag på att dom faktiskt har en hemtelefon så jag ringde till dom 3 numren jag kan i huvudet vilket är pappas, Helenas och hem till Torö. Ingen svarade.. Jag behövde ju få tag i Albin så att han kunde öppna upp vår lägenhet. Och ut kunde jag ju inte gå, utan skor eller jacka. Men till sist ringde Helena upp och jag kunde få numret till Albins pappa så det löste sig på det sättet. Puh.
Jag tänkte bara säga det att för en som älskar att skriva som jag så är det perfekt att ha en blogg. Jag har varit dålig med bra bilder på senaste men det är så otroligt skönt att kunna skriva av sig. Lite som terapi på något sätt. Jag är som sagt en riktig tänkare och att få ur sig saker här på bloggen känns då skönt. Nu ska jag hänga lite tvätt, sen ska jag slappa ett tag till innan jag ska in till Nynäs för att hämta ut 4 paket och handla. Ha en bra fredag!
Idag är jag ledig igen, skönt att jobba en dag vara ledig nästa. Imorgon jobbar jag i alla fall i Farsta. Jag gillar den butiken väldigt mycket, sen är mina kollegor där så himla roliga. Jag ska lägga upp lite sälj-annonser idag så jag säljer iväg det jag inte behöver. Jag vill gärna ut i skogen och plocka lite svamp men jag ogillar verkligen att gå i skogen själv. Så fort jag hör en pinne knäckas så tror jag att det är en älg eller vildsvin som ska gå mot attack. Men eftersom att vi ska ha en liten "hejdå" middag för Daniel och Veronica som åker utomlands imorgon så vore det himla gott med min kantarellsås.
I tisdags lyckades jag göra något så dumt som att "låsa" in mig själv i Albins föräldrars lägenhet. Jo så här var det, vi har ju ingen dusch i vår nuvarande lägenhet så vi måste gå in dit för att duscha. Sen brukar vi äta frukost där på mornarna. Så i tisdags när jag skulle gå in för att hämta lite mjölk och Frank var på rymningsstigen så var jag snabb på att stänga dörren in till oss och ta med nycklarna in till dom. När jag sedan stängt dörren och hällt upp mjölken så kom jag på att jag glömt nycklarna in till vår lägenhet. Panik! Jag började ju jobbet om bara någon timme och där stod jag i ett linne och utan mobiltelefon. Jag började prova ut alla nycklarna från deras "nyckelskåp" men ingen passade. Sen kom jag på att dom faktiskt har en hemtelefon så jag ringde till dom 3 numren jag kan i huvudet vilket är pappas, Helenas och hem till Torö. Ingen svarade.. Jag behövde ju få tag i Albin så att han kunde öppna upp vår lägenhet. Och ut kunde jag ju inte gå, utan skor eller jacka. Men till sist ringde Helena upp och jag kunde få numret till Albins pappa så det löste sig på det sättet. Puh.
Jag tänkte bara säga det att för en som älskar att skriva som jag så är det perfekt att ha en blogg. Jag har varit dålig med bra bilder på senaste men det är så otroligt skönt att kunna skriva av sig. Lite som terapi på något sätt. Jag är som sagt en riktig tänkare och att få ur sig saker här på bloggen känns då skönt. Nu ska jag hänga lite tvätt, sen ska jag slappa ett tag till innan jag ska in till Nynäs för att hämta ut 4 paket och handla. Ha en bra fredag!
Kommentarer
Trackback
